Vi tror bara på det vi ser.

Jag vill tillängna detta inlägget till Elin Molin.

4 år efter det att pappa gått bort har jag insett en sak, det jag först tänkte bara var påhitt kanske är lite sant endå.
Det klarnade upp för mig nu, precis i denna stunden.
När vi inte behöver hjälp söker vi inte efter den, därför känner vi inte att den finns när vi väl behöver den vid problem.
Vi förebygger aldrig problem utan hoppas att hjälpen ska stå där vid dörren när vi behöver den.

Det kanske är låter flummigt, men jag har hittat något med det.

Jag fick ett kort av en tjej som berört mig mycket, en tjej som kom till klassen,
det sägs att alla människor som passerar i ens liv har en mening, det är bara att finna den. I vissa fall kommer den direkt andra tar det tid.
För mig har det tagit 4 år sen jag såg kortet första gången, och kanske det som hon var menat att ge mig. Menat att påverka mig med detta.
Detta är något hon tror stark på, vet inte om det är så nu men det var så då.
Hon ville hjäpa men jag var inte mottaglig för hjälpen, eller rädd för det okända som jag inte visste någonting om.

Jag vet inte vart detta kommer leda imorgon, men idag är det en betydelsefull sak.

Detta stod på kortet:

Footprints

By Margaret Fishback Powers

One night I dreamed a dream.
I was walking along the beach with my Lord.
Across the dark sky flashed scenes from my life.
For each scene,
I noticed two sets of footprints in the sand,
One belonging to me and

One to my Lord.

When the last scene of my life shot before me
I looked back at the footprints in the sand.
There was only one set of footprints.
I realized that this was at the lowest
And saddest times of my life.
This always bothered me
And I questioned the Lord
about my dilemma.

"Lord, You told me when i decided to follow You,
You would walk and talk with me all the way.
But i'm aware that during the most troublesome
Times of my life there is only one set of footprints.
I just don't understand why, when I need You most,

You leave me."

He whispered, "My precious child,
I love you and will never leave you,
never, ever, during your trials and testings.
When you say only one set of footprints,
It was then that I carried you."

Det tog mig tid att förstå... men nu gör jag.


Take Care
/M




Jag beställde boken nyss....

Joli Dragon

http://bloggkartan.se/registrera/27084/vellinge/
'

"the personality of the dragon is vigorous, energetic, vital and dynamic."




Födelsedag, Mormor&Leif och Muffins...

Nu har jag fyllt år.. 19 galna år har jag nu mera levt. 19, jag som tyckte det lät så bra med 18. Ska man nu mera säga att man är 19.. suck! Det känns som att nu blir man bara äldre, man längtade efter 13 för då blev man TON-åring, sen var det 15 då det var dags för moppe, 18 blev det körkort och bil. Nu är det 19.. vad händer då? nada hehe en trevlig mellanålder som leder till en nolla. Shit ja.. nästa år blir jag 20 år, då är man ju 20 liksom. Tiden går så fort,

Jag läste att det är sån hysteri nuförtiden att man ska träffa den rätte, skaffa barn, gifta sig. Och då är människorna inte över 25 än! då tänkte jag, okej 25, men det är 6 år tills dess, hur ska man hinna med det?
Men så läste jag vidare och insåg att skribenten faktiskt hade ett förnuftigt slut,
man ska inte ha så fruktansvärt bråttom, lev livet. Träffar du den "rätte" om en månad, fine! träffar du den om 3 år, fine!
Men jaga det inte, för då blir det fel.
Du kanske inte ångrar ditt val just då, men du vill väll inte sitta sen i gungstolen "tänk om..."

Eller är det bara helt enkelt jättemånga just nu som är i "det" stadiet. och att det skrivs mycket om det just nu, kanske lägger sig om ett tag.
Men det känns just nu som en trend.
Som när alla skaffade hundar.. Visst det är kul när du väl skaffar det, alla har det wohoo. Men man måste ju tänka på att det faktiskt är ett val, en livsstil man väljer att gå över till.

Känns som det här blev en hel gojja men måste få ut vad jag känner!!

Jag har iaf fyllt år=)




Jag fick så jag kan köpa en resväska av mamma, jag vill ha en Titan X2, den största i rosa, men den är slut överallt!!
Kan man beställa den någonstands?!
Får leta i stockholm!

Vi har en tradition i familjen att den som fyller år får välja maten, jag valde pasta och kycklingsallad med rode island dressing, till efterrätt blev det sweetheart muffins med sommarbärvaniljglass! Underbart gott!
Det blev mat över som jag fick ta med mig till jobbet under natten, och lite gnäll fick man att jag inte hade med mig tårta haha speciellt från Viktor haha han e galen!




Den 25 fyllde Gabby år på jobbet så det blev lite dubbelkalas när det var 00:00. Delad, haha 24-25 ganska långsökt men man blir helt knäpp av att jobba på pågens så alla är lika knäppa!

Idag väckte mamma mig och sa att det var en lastbil som hade levererat ett brev till mig från London, ganska coolt att en hel lastbil kom in på våran lilla gata bara för att lämna över ett litet brev! nu kan grannarna undra mohahaha!

Och jag hann inte upp förens hon hoppa på mig i sängen och sa att vi måste åka till mormor och leif. Och dit åkte vi, hittade knappt dit så det blev en liten tur innan vi väl kom fram:)
Vi tog en sväng in om Ica Maxi och köpte soppa och en spann kräftor som vi kokade ihop till en övergod soppa!
Blev sååå mätt haha!

Jag försökte mig på mormors korsordstidning, men utan vidare lycka haha. På jobbet brukar jag sitta med lätta-krysset och när jag ger upp får Viktor visa sina tallanger haha vilket förvånadsvärt brukar förvåna! haha! nu var jag taskig, men kan ju säga att jag hade behövt honom där haha!
Yeeyee.. Jag gav upp iaf och drack kaffe istället.



Sååå Söta!

Nää om jag skulle gå och sova kanske, jag har typ sovit bort hela dagen men får försöka i alla fall=)

Tace Care

/ M

Pass, visum och sånt

ahh... Passet! Det måste tydligen gälla 6 månader efter att man kommer hem, så jag fick helt enkelt vara så trevlig att jag gick och fixade ett sånt.

På mitt sommarjobb så jobbar jag då nattskift haha så lagom smikrande man var när man skulle stå i den kameran. Puuhh... då ska man dras med den bilden i 5 år! haha jaja=)


och vad kostade det?
400:- för ett litet pass, jag tycker närstan att om man redan har ett pass så ska man bara behöva betala en liten summa som en "mellanskillnad" men näää! bara ruinera en.. yeyee..


Så fick jag visuminstruktioner och sånt också, alltså för att få ett visum krävs det att man skriver ner hela sin livshistoria, när men nästan. Du ska ha en massa bilder, skriva under 20 tusen papper och läsa igenom ännu fler.. Man blir lite trött i huvudet. men så ska det väll vara!

Jag är helt nervös nu alltså... det börjar närma sig med stora elefantsteg, jag som var så tuff från början och sa hur lätt allt skulle vara. Men det är faktiskt inte det.. om bara 2½ vecka ska jag åka och fixa visumet på ambassaden i stockholm, och sen veckan därpå åker jag.
Jag åker till det stora okända landet, som är så stort att till och med den minsta staden är större än stockholm! eller typ!

Jag åker till montclair, det ska vara som lund ungefär en studentstad fast sååå mycket större. Skolan i montclair som jag ska gå på är så fin! När jag såg bilder på den så sa jag bara WOW!

Jag har iaf Jordan Och Erin när jag kommer ner, fast dom är ju i San Diego, typ på andra sidan Usa. Menmen man ska inte klaga=) Jag blev inbjuden att fira jul med Jordans familj, vilket säkert kommer bli jättetrevligt.


Nu måste jag hämta Thea!

Åhh Thea min lilla söta älsklings unge, hur ska jag klara mig utan henne?? hon har precis börjat säga mitt namn,.
När jag lämnade henne sa hon
"Hejdå My"
Jag höll på att smälta!!!

Hon är så kär, fan detta blir jobbigt!!!

Take care,

Ciao


Au pair in america

Visst låter det glamuröst och lätt att åka som au pair? Att det inte är några större bekymmer, jag menar du fyller i några papper, blir inskickad, godkänd, familjer ringer du väljer, du åker.

Näää tro inte att det är så lätt! Det är inget negativt menat, jag menar bara att det låter lättare än vad det igentligen är.


 jag surfade runder lite och hittade Scandinaviska institutet, STS och EF. Då tänkte jag "jahaaa..? Vilken ska jag välja?"

Jag skrev in mig på STS och fick en heeel hög med frågor, påstående osv som skulle fyllas i. Det gjorde jag, jag fyllde i allt och blev inkallad på inervju, intervjun var i en tjejs lägenhet och känndes lite oseriös och knäpp. Så efter ett tag så beslöt jag mig för att inte åka med dom.

Jag tänke då att EF skulle vara ungefär liknande så struntade i dem. Och la ner min energi på Scandinaviska institutet ist. Ansökningsprocessen såg liknande ut men var mycket lättare, intervjun var i deras lokaler i malmö, dom har funnits grymt länge och vet vad de pratar om! Dom har funnits vid min sida vilka frågor jag än har haft, har det varit en bagatellfråga så har dom varit snabba på att svara den så utförligt som möjligt så att man förstår. Dom har varit toppen helt enkelt:)

Efter att allt från personlighetsreferenser till körkortskopior var inskickat för granskning så var det bara att vänta för ett godkännande.


Och då kom det!! Jag blev godkänd, redan första dagen började familjer ringa och maila. Alla var så sjukt gulliga, eller de flesta iaf. några var så kalla och hemska att jag tyckte synd om barnen. Efter en vecka med en massa samtal sorterade jag ut 3 familjer.


Familj nr 1: En familj med 3 barn, 2 pojkar på 3 och 5 år och en flicka på 7 månader. De bodde i greenwich, CT. i ett stort hus i ett område som liknade det i desperate housewifes haha! Dom hade sommarhus i florida och åkte till colorado på vintrarna för att åka skidor. Mamman gick hemma med barnen och behövde en extra hand, pappan hade ett företag i new york som sysslade med köpa, fixa sälja andra företag. Dom var verkligen underbart gulliga.


Familj nr 2: En familj med 2 barn. en pojke på 3 år och en flicka på 4 månader. De bodde i montclair. I ett jättefint hus, området vet jag inte så mycket om förutom att det ska vara underbart fint och trevligt, en "studentstad". Pappan är från sverige ursprungligen men har flyttat dit på senare år, jobbar som fotograf. Mamman har jag inte haft mycket kontakt med men hon verkar också jättebra!


Familj nr 3: en familj med 3 döttrar, en på 7 månader, 2 år och 18 år. De bodde i St louis i ett meeegahus som ser ut som marmor utanför, men inuti huset ser det ut som F*N. Men de var supertrevliga, lite farmaraktiga men söta. De sa att om jag går tillräckligt långt så kommer jag se ett majsfält haha! Mamman jobbade för orange och pappan leasade lastbilar typ.


Efter mycket övervägande och långa sömnlösa nätter valde jag familj Nr 2. Och jag är verkligen supernöjd med resultatet och hoppas på att det kommer bli ett superbra år. Vi delade samma åsikter och värderingar.

Så nu är det bara att vänta och se vad som händer.

Jag tror det är att förnya mitt pass passet ska vara 6 månader efter att man kommer hem och mitt går naturligtvis ut i september nästa år och fixa visum måste jag också göra. Men jag ska ringa Min handledare imorgon!


Wiiie är så aaahh jag har inte ord!! =)

Take Care,

Ciao!


RSS 2.0